Ett hemvistintyg räcker inte: en dom från Madrid 2026 om dubbel hemvist

Fallet

Skattebetalaren hade hemvist i Spanien fram till 2014. År 2015 flyttade hen till London, anmälde den nya adressen till den spanska skattemyndigheten och slutade deklarera i Spanien. För varje följande år fick hen ett hemvistintyg från den brittiska skattemyndigheten (HMRC).

Den spanska skattemyndigheten granskade 2017 och 2018 och såg en annan bild. Skattebetalaren ledde en koncern som styrdes från Barcelona och Madrid, med marknader i Spanien och Latinamerika och ingen verksamhet alls i Storbritannien. Tillgångarna och bolagen fanns i Spanien. Utöver bostaden i London fanns ett stort hus utanför Madrid som höll på att byggas om. Till och med de löpande utgifterna pekade mot Spanien: cirka 633 000 euro i Spanien mot 21 000 i Storbritannien 2017, och cirka 2,1 miljoner mot 40 000 år 2018.

I dom 449/2026 (mål 105/2024) fastställde Tribunal Superior de Justicia de Madrid beslutet i sin helhet.

Steg ett: Spanien behöver inte 183 dagar

Enligt artikel 9 i den spanska inkomstskattelagen har du hemvist i Spanien om något av tre kriterier är uppfyllt. Det mest kända är fler än 183 dagar i Spanien under kalenderåret. Ett annat är att huvudsaklig bas för dina näringsverksamheter eller ekonomiska intressen finns i Spanien. Där spelar antalet dagar ingen roll, och det var det kriteriet skattemyndigheten använde.

Tribunal Supremo har i sin dom 1393/2024 av den 22 juli 2024 (mål 2613/2023) sagt att kriteriet kräver en helhetsbedömning: inkomster, tillgångar, bolag, verksamheter och var de ekonomiska besluten fattas. Att jämföra hur mycket inkomst som kommer från varje land räcker inte. Hur Spanien räknar dagarna förklarar vi i vår text om 183-dagarsregeln.

Steg två: skatteavtalet avgör, intyget är bara ett bevis

När båda länderna anser att du har hemvist där avgör skatteavtalet. Avtalet mellan Spanien och Storbritannien från 2013 prövar, precis som artikel 4 i avtalet mellan Spanien och Sverige från 1976, kriterierna i tur och ordning: först var du har en stadigvarande bostad; har du det i båda länderna, var dina personliga och ekonomiska förbindelser är starkast, det som kallas centrum för levnadsintressena; sedan var du stadigvarande vistas; och sist medborgarskap.

Skattebetalaren hävdade att huset utanför Madrid inte räknades eftersom det byggdes om. Domstolen höll inte med: ombyggnaden var hens eget val, och huset stod rättsligt fortfarande till hens förfogande. Med bostad i båda länderna avgjordes fallet av centrum för levnadsintressena, och allt ekonomiskt fanns i Spanien.

Det brittiska intyget godtogs som det det är: ett bevis på att Storbritannien behandlade personen som bosatt enligt brittisk rätt. Det säger ingenting om vilket land som vinner enligt skatteavtalet. Detsamma gäller ett hemvistintyg från Skatteverket.

Vad mer som gick fel

• Ingen skattefrihet för arbete utomlands. Skattebetalaren åberopade den spanska skattefriheten för lön för arbete utomlands. Domstolen bedömde inkomsterna som näringsinkomst, inte lön, och ansåg att villkoren ändå inte var uppfyllda.
• Ingen avräkning för brittisk skatt. Den som har hemvist i Spanien kan avräkna utländsk skatt. Begäran avslogs eftersom de brittiska handlingarna inte var översatta och betalningen inte styrktes. Skatten som betalats i London blev i praktiken betald två gånger.
• Skattetillägg. Att inte deklarera något i Spanien under flera år bedömdes som döljande, och sanktionerna fastställdes.

Varför det här spelar roll på Mallorca

Fallet gäller någon som lämnade Spanien, men reglerna fungerar likadant åt andra hållet. Vi ser tre vanliga situationer:

• Ägare som bor i Stockholm, Oslo eller London men har byggt upp en verksamhet, en portfölj eller flera fastigheter i Spanien. Färre än 183 dagar här skyddar inte om de ekonomiska intressena har sin tyngdpunkt här.
• Den som har flyttat till Mallorca men behåller bostad, bolag eller arbete i Sverige. Sverige kan fortsätta att anse att du har väsentlig anknytning, och för svenska medborgare som bott länge i Sverige ligger bevisbördan under de första fem åren efter utflyttningen på dig. Spanien kan samtidigt göra anspråk på dig, och avtalet avgörs på fakta, inte på ett intyg.
• Den som har slutat deklarera i ett land med stöd av ett intyg från ett annat. Om fakta inte bär intyget växer åren, och skattetilläggen med dem.

Bevisen som väger

Om din hemvist kan ifrågasättas, bygg upp underlaget innan någon frågar efter det:

• Ett hemvistintyg för varje år, begärt år för år och inte i efterhand för alla år på en gång.
• Var du har bostäder, om var och en står till ditt förfogande och vem som bor i dem.
• Var dina bolag leds, var styrelsemöten hålls och var du skriver under.
• Var dina konton, placeringar och inkomster finns och var du gör av med dina pengar: kortutdrag berättar mycket.
• Bevis på skatt som betalats utomlands, med beslut och betalning, och en auktoriserad översättning om Spanien kan behöva se dem.

Vi går igenom hemvistfrågan innan den prövas och försvarar den när den gör det. Vad som ändras när du flyttar beskrivs på vår sida om att flytta till Mallorca.

Källor: Tribunal Superior de Justicia de Madrid, dom 449/2026 (mål 105/2024); Tribunal Supremo, dom 1393/2024 av den 22 juli 2024 (mål 2613/2023); artiklarna 7.p och 9.1 i den spanska inkomstskattelagen (Ley 35/2006); artikel 4 i skatteavtalet mellan Spanien och Storbritannien av den 14 mars 2013; artikel 4 i skatteavtalet mellan Sverige och Spanien (SFS 1977:75); 3 kap. 3 och 7 §§ inkomstskattelagen (1999:1229).

Den här sidan är allmän information och återger de regler som gällde vid det angivna datumet. Den är inte rådgivning och ersätter inte en bedömning av ditt eget fall.